Mrrrrrr...
Fan vad jag hatar det där ljudet, ett ljud som ekar länge i huvudet, långt efter att man stängt av det. Det ger upphov till huvudvärk och gör en förbannad, ändå använder jag det istället för radion. Helt jävla pantat!
Jag ligger i en säng och lakanen luktar svett. Gammal föruttnad svett och ny frän svett. Under täcket luktar det lökfis. Runt hela sängen simmar det en lukt av sex, en ganska gammal sexlukt, med en gammal lukt av glidmedel. Fast lukten finns ändå där, kanske bara för att man vill att den skall vara där. Påminner en om något annat än huvudvärken som blir allt starkare på grund av det där helvetesljudet.
I ryggen sitter en knäckebrödssmula som orsakar en bultande smärta. Min överarm hänger utanför sängen. Det känns inte riktigt som om det är en del av mig, eller så känns det som om den är någon annanstans. Handen känns tung. Armbågen som får ta denna tyngd ligger mot en hård sängkant och har domnat bort.
Jag sträcker mig efter lampknappen, trevar blundandes och när jag hittar den och trycker till den sticker det i ögonen, trots att jag inte öppnat dem.
Armen hänger kvar vid lampknappen, bakom mitt huvud. Mitt ansikte trycks in i armhålan och det luktar svett.
Jag börjar att tänka på havet, på blåst och lukt av saltvatten. Jag drömmer mig bort till en dag då det duggregnade. Små, små droppar av regn föll mot ansiktet så det kittlades sådär jätteskönt. Kläderna var precis lagom fuktiga och luktade regn och hav. Ibland tittade solen fram bakom molnen och då blev det nästan alltid uppehåll. Sedan försvann den igen, och jag hörde på träden att droppar föll, men jag kände det inte förrän efter ett tag, som när man står en bit från någon med en vattenspruta inställd på mjuk spray. Jag hade precis lagt mig i det mjuka, lite våta gräset och det luktade så mysigt.
Det där ljudet från klockan får alla dessa tankar att försvinna och i stället tas över av stickandet och smärtan som kommer när jag öppnar ögonen. Allting bländar mig, men jag börjar urskilja mer och mer. Jag försöker att titta på skuggiga, inte så upplysta ställen bara för att mina ögon ska vänja skall vänja sig. Jag ser min fot, smutsiga tånaglar, och när jag känner efter så kommer lukten av fotsvett ända hit.
Jag samlar energi från hela kroppen, till slut ger jag allt och sätter mig upp. När ryggen lossnade från lakanet kändes det som att sära på lim som nästan hunnit torka.
Jag tittar ut över rummet. En fjuttig enrummare. Eftersom jag inte har några möbler ser de tomma, smutsiga väggarna höga ut. Mitt på golvet ligger en tom burk vita bönor med en sked i. I ett av hörnen ligger en madrass som jag hittade i en container förra veckan.
Jag sätter mina fötter på det kalla golvet, ställer mig upp och tittar mig omkring. I hallen ligger en massa kläder, och det lyser inifrån toaletten. Kläderna ligger huller om buller - rena som smutsiga, byxor och tröjor. Går fram mot fönstret, som är det enda som lyser upp rummet. På vägen dit snubblar jag på kokplattan. Fy fan vad ont det gör!
Därute spelar en flicka och en pojke boll med ett däck. De skjuter det till varandra, fram och tillbaka. Längre bort ser två ut att bråka, en står vid sin öppna bildörr och hytter med näven åt en långhårig kille i bara jeans. Killen i jeans bär en matkasse i varje hand.
Posten damp ner. Säkert bara räkningar. Jag går tillbaks till min trygga, svettluktande säng. Kryper ner under täcket som hunnit svalna lite grand och hör hur grannarna vid sidan om bråkar, välter saker. Brevbäraren går ut genom dörren där nere.
Snart skall jag stiga upp. Bara en liten stund till. Sedan skall jag gå ut därute till värmen och solen, efter att jag ätit och duschat, och kanske palla äpplen med den bollspelande flickan och pojken. Fast de kanske tycker jag är för gammal.
Jag drar ut kontakten till klockradion. Huvudvärken försvinner. Jag blundar och somnar in.
Drömmer om havet, om blåst och lukten av saltvatten...